Novellsamlingen "Båten" (utgiven 2010) kan liknas vid en påse smågodis. Du stoppar ner handen i påsen och vet inte vad du ska få upp. Likadant här, bara för att du har läst en novell kan du inte ana vilken nästa kommer att bli. Inte ens hur den är skriven. Handlingarna är skiftande och utspelar sig på olika platser i världen. Gemensamt för novellerna är att de berör. Handlingen tränger sig på och lämnar dig kvar med tankar.
Nam Le gör det inte alltid enkelt för läsaren. I första novellen kommer du att få bråttas med meningar av typen "Som en skapelse i rök blev dikten allt suddigare innan de löstes upp i den kalla främmande verklighet: en vindpinad, regndränkt parkeringsplats, ett mörkt rum som knappast rymde mer än en säng och min fars dyvåta lilla kropp som gjorde pölar på trädgolvet." samtidigt som du tar del av den vitnamesiska studentens möte med sin far. Du kommer sakta för dig själv fundera på vad gallada och barrio är när du följer Juan Pablo Merendez, en ung torped i Colombia. Hur gick det egentligen för honom? Fortsätt att läsa, du kommer inte att bli besviken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar