En delvis självbiografisk bok.
Connie växer upp i Jönköping hos sin moster och morbror. Hennes mamma tog livet av sig efter en amningspsykos och hennes mormor och morfar orkade inte med henne. Pappan ansågs inte lämplig som vårdnads havare. Han får träffa Connie var annan helg, ibland kommer han ibland inte. Det går rykten att han är tattare och han gör allt för att tänja på gränserna. Byter flickor så det aldrig är samma som Connie träffar mellan gångerna. Han älskar sportbilar och har alltid galna planer på lut. Alltid är "gyran" med och Cornelius är favoriten som han sjunger, ibland är han fängelsekund. Connie älskar att vara med honom när han dyker upp, pappan lär henne smita in på cirkus, tjuvåka på tåget och han ljuger om hennes ålder för att slippa betala. Man får ta det som det är säger hon.
I skolan går det snett från första dagen, hon har svårt att sitta stilla och vara tyst så hon skolkar ibland när hon inte drömmer sig bort. Mat är något hon har svårt för är smal som en sticka, men en kexchoklad slinker ner. Hon finner sin själsfrände i Kalle som är son till Ulla, ett ex till pappan. Tillsammans hittar de på mycket bus. Det är skrivet i jagform av Connie om en utsatt och skrämmande barndom. Om det gripande, sorgliga men också roliga livet som det var på 70-talet med pingstvänner, mellanöl och tuffa hojar med limpa. 4/5 poäng.
Välkommen till Bokslukarinnan i Kalmars bokblogg
I den här bokbloggen vill jag ge dig en guide till nyutkomna böcker och några av lite äldre datum som jag har läst. Bokrecensionerna spänner över olika genrer; deckare, skönlitteratur, verklighetsskildringar, biografier med mera. Ibland kan det vara bra att inte alltid välja det välkända. Gillar du historiska romaner? Kanske att du skulle ge dig i kast med en biografi. Är Camilla Läckberg favoriten? Kanske du skulle ta in på den lite snävare stigen och välja någon debutant. Välj och vraka bland böckerna jag har läst och kommentera gärna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vad kul att du tyckte om boken.Själv lyckades jag ta mig igenom en tredjedel innan jag gav upp. Jag kanske inte riktigt gav den en chans då. Kram från Maria
SvaraRadera