Systrarna Judit och Hanna känner sig utbrända och helt slut. Båda är i 50-årsåldern, Judit har fått avgångsvederlag och börjat måla, men som konstnär är det svårt att lyckas. Hanna är dränerad på sina krafter som socialsekreterare av alla som hamnat i Fas-3, plus de vanliga hemlösa och missbrukare. De vill alla ha sitt men det är inte alltid som hon kan ge dem det. Hanna är gift med barn som flyttat hemifrån och Judit är singel. De måste göra något innan de går under. De säljer allt de har och åker till Söderhavet, där hittar de en obebodd ö, där ska de bo för att vila och läka sig. På paddelavstånd finns en större ö där de kan skaffa förnödenheter, som vatten och gas. Minst ett år har de bestämt sig för att stanna. Men väl ensamma på ön börjar tankarna komma och det visar sig att det finns mycket ouppklarat mellan systrarna. Boken består mycket av deras samtal och periodvis även deras tystnad. De tvingas demaskera sina sanningar. Livet övergår till en farlig överlevnadsfas, där var och en överlever efter bästa förmåga. Det trasiga som de flytt ifrån bär de med sig. Avslutningen får en högst oväntad upplösning. Inget får vara som man tänkt sig.
2/5 poäng.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar