Henry Lee ansluter sig till en folkmassa utanför Hotell Panama, som en gång varit en portal till den japanska stadsdelen, i Seattle. Den nya ägaren, har gjort ett otroligt fynd, i hotellets källare. Tillhörigheter från japanska familjer, som blev kvarlämmnat, när familjerna skickades till interneringsläger, efter angreppet på Pearl Habor 1941.
Fords debutroman, skildrar hur det var att växa upp, i Seattle som andra generationens kines.I kulmen av andra världskriget. Där Henry sätts i en exlusiv skola, för vita, för att bli amerikan. Hemma, är det emellertid kineskiska traditioner som gäller. Han får dock en knapp av fadern, där det står, Jag är kines. För att inte förväxlas med japaner.
Henry får utstå mycket glåpord, på skolan, men får också en vän, som är japanska Keiko Okabe. De utvecklar ett starkt, vänskapsband. Boken, flyter mellan barndom 1940 och nutid 1986.
De kommer ifrån varandra och han möter kinesiskan, Ethel Chen som han får sonen Marty med.
En bok, om att hitta det ljuva i det bittra, som livet har att erbjuda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar