Lill-Tarzan å jag av Johan Hedenberg

En självbiografi om skådespelaren Johan Hedenbergs barn- och ungdomsår. Han bodde på Grimstavägen Vällingby. Barnen får på den tiden vara ute och leka utan tillsyn. Bara de passar sina mål- och kvällstider. En del av barnen har mammorna hemma och några är nyckelbarn med nycklen om halsen. Ubbe en kompis som alltid vinner alla slagsmål, för hur mycket stryk han får ger han sig aldrig. Lill-Tarzan som är vig och orädd, sitter gärna i den stora eken och spejar eller åker han i sopnerkastet från tredje våningen. Nalle vars familj tillhör Fiadelfia är ett tacksamt offer. Kitte två år äldre är Nalles skyddsängel. Det är några av alla Johans kompisar som han spelar fotboll, brännboll eller lira hockey med. Ibland ett biobesök. Johan dyker ner i sina minnen från 60 - till 2000-talet. Under sin studietid arbetar han som plit på den öppna fångvårdsanstalten Svartsjö under loven. Där träffar han några av sina barndoms kamrater, fast som intagena. I 50års åldern får han veta att 28 av hans barndomsvänner är döda. Vad var det som hände? Många känner nog igen sig som växte upp under den här tiden. En tid när allt skulle bli så bra och jämlikt. Ensamma barn vars föräldrar jobbade för att barnen skulle få det bättre. Ensamma och vilsna barn som fick klara sig själva efter skolan. Hur det gick för Lill-Tarzan får man också reda på i slutet av boken. 3/5 poäng.