Julie sitter i kassan till en stormarknad och uppfostra själv sin son Lulu. Han är det som ger hennes liv mening.
Hon vantrivs och en dag rinner en tår just när en äldre man kommer fram och undrar hur hon mår. Andra kunder ser henne inte.
Nästa dag är Paul som mannen heter tillbaka, när de pratat lite undra Paul om han får bjuda henne på lunch. Julie är tveksam hon har ingen bra erfarenhet av män, men till slut tackar hon ja. Kassan så här i slutet på månaden är tom och det är ett mål mat.
Trots att det är stor åldersskillnad finner de varandra. När han hör att hon snart har semester bjuder han med Julie och sonen Lulu till sitt sommarhus i Bretagne. Med tvekan tackar hon ja.
Paul och hans son skall fara dit de har båda haft en svår tid.
Detta kommer i grunden förändra deras liv. Att det finns omtanke, kärlek och lycka i deras och andra närståendes liv.
Handlingen ger en hel del livsvisdom men är också på gränsen till banal ibland. Slutet drar tyvärr ner boken.
Den får 3/5 poäng.
Jag vill minnas att det rann en liten tår på min kind när jag läste boken. Jag tyckte nog att den var ganska fin.
SvaraRadera