Irene är bibliotekarie och sedan 39 år gift med kabeldragaren Horst. De har två utflyttade barn.
Irene har alltmer börjat tröttna på Horst och hans spydigheter om hennes intressen av litteratur, filosofi och trädgården. På biblioteket blir hon alltmer utmanövrerad.
Horst själv har ett intresse kablar och kanske ljudet från den svindyra skivspelaren. Inte själva musiken.
Irene har inrett sig en läshörna uppe på vinden för att få vara för sig själv. Men en dag när hon kommer hem är hennes böcker nerpackade i kartonger Horst ska göra ett audiorum där. Han köper dyra grejer dit.
Hon flyttar ner i källaren. Där hon av en händelse hittar en kista med bortglömda blystänger som förr användes för att hålla gardiner raka.
Irene tänker kan man inte använda bly att förgifta. Som bibliotekarie har hon möjlighet att forska i hur. Hon blir en amatör kemist. Men ska hon verkligen mörda honom ?
En äktenskapsskildring av en kvinna som har fått nog. En blandning av ungdomens förhoppningar och en begynnande ålderdoms bitterhet. Skrivet med en torr humor
Den får 4/5 poäng.
Den här läser jag just nu och det ska nästan bli lite spännande att se vad jag tycker om den. :)
SvaraRadera