Den svenska biståndsarbetaren Lasse Johansson faller från sitt hotell i Hanoi och dör. Ingen saknar Lasse och de som känner honom, tycker det var det bästa som hänt.
Den svenska kvinnoläkaren Ellen Elg är i Hanoi för att arbeta på sjukhuset. Hon har kommit dit med maken Björn och dottern Nadja. På sjukhuset möter hon svårt sexuellt misshandlade unga kvinnor, prostituerade som vill göra abort och unga mödrar vars barn ofta dör och försvinner snabbt till "destruktion". Mödrarna blir sedan snabbt hemskickade. Det är ett arbete där Ellen med ett minimum med personal ska klara allt. Personalen är korrupt och tar extra betalt för smärt stillande och annat nödvändigt. Med sina låga löner känner de sig tvingade för att klara sig.
Samtidigt sitter den gamla Lieu på sin handelsplats på trottoaren och säljer cigaretter. Hon ser en kvinna som ofta kommer till parken bredvid och träffar västerländska par. Där sker ett byta med en stor sportbag och ibland hörs ett barnskrik. Själv letar Lieu efter sina barn och söker över Internet. Hon arbetade som tolk åt amerikanerna under kriget. Efter kriget är det svårt för många kvinnor som stred som soldater, att anpassa sig till ett underdånigt liv igen. Det är alltid far, make eller bror som bestämmer över kvinnorna. Ofta behandlas de som handelsvaror. Jag tycker att Karin Alfredsson beskriver kvinnoöden i Vietnam väldigt bra. Miljöerna med några få ord här och var gör att jag känner den varma, röriga staden med sina motorcyklar och de många gatuförsäljare. 4/5 poäng av mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar