Den sista gången jag säger god natt vet jag inte att jag gör det, skriver Carolina i sin bok. Hon går in och lägger sig hos sonen som hon ammar flera gånger per natt.
När Carolina går in för att säga god morgon nästa dag är han död.
Utan förvarning har hennes man dött endast 34 år.
Nu skriver Carolina om hur hon fick bearbeta sin sorg, och skuldkänslorna hon hade.
Carolina berättar även om hur de möttes och deras relation för att bearbeta det som hänt. Var det hennes fel, hade hon drivit honom för hårt.
Mannen tyckte inte om förändringar det var bra som det var.
Carolina ville ha barn tveksam sa han ja. Då behövde de en större lägenhet.
Trots vetskap om att han ville ta det långsamt, drev hon igenom det.
Låt oss hoppas på det bästa är en uppgörelse om sorgen men även om livet.
Jag ger den 2 +/ 5 poäng
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar